En vit framtid

Ett nyktert halvår var ju inget annat än önsketänkade! Pratade med farbror doktorn i fredags och det blir ett nyktert år! Ett helt år?! Jo jag får ta mig ett glas vin eller två, men säkrast är att skippa det helt. Varför? Jo för att nu ska vi göra en aggressiv attack mot ångesten. Medicinering och terapi ska få ordning på den är tanken. Det värsta är att man känner sig ju som ett klassat psykfall när man ska knapra antidepressivt. Fast det är väl smällar man får ta. Lättare att låta folk tro det än att förklara vad panikångest är och vad det gör. Det är inte bara panikångesten vi ska få bukt på, det är min generella ångest med. Den är inte att leka med. Och mina utbrott. Bäst var i helgen: Falken- "så då kanske du slutar bli sådär jättearg för ingenting?!" Den meningen fick mig att flippa vilken sekund som helst, för det är just det som är. Jag går inte i taket utan anledning. Det jag felar i är att säga ifrån i tid innan det går för långt. Men anledningen till att jag gör så är den att ingen lyssnar på mig ändå. Det är först när jag får mina utbrott som folk uppfattar att jag också vill göra mig hörd. Och då är det försent. Inte konstigt ändå att jag stänger in mig i hemmet i perioder.

Metaltown var det i helgen. Kan sammanfattas snabbt med "festen är i toalettkön"! Och gissa om den var det! Herregud vilket drag det var där. Iaf när jag och Ann-Sofie var i farten! Dom flesta banden var toppen, missade en del dock men sånt får man räkna med. Tyckte däremot att det var trist att jag missade Raubtier men det kommer fler tillfällen. Trots fyra lila tår, två mer eller mindre skinnflådda, en platt lilltå, skakningar i kroppen, trötthet, kyla och näringsbrist så var det en riktig toppenhelg. Den hade däremot varit snäppet bättre om jag sluppit min enorma hemlängtan ;)
Kom hem idag på förmiddagen, möts av en Meister på parkeringen som helst hade krypit in i mig om han kunnat, han vägrade släppa mig. Väl inne i lägenheten säger jag ett snabbt "Hej Hera!" och hör hur hon skyndar sig ner från garderoben och skulle även hon upp i famnen. Båda två svansade efter och turades om och enades om min uppmärksamhet. Sen ville Meister ut igen och Hera har inte gjort annat än att ligga på min mage och njuta. Finns inga ord att beskriva känslan över att bli mött av så mycket kärlek när man kommer hem. Och folk säger att katter är självständiga och inte beroende av matte/husse på det sätt hundar är. Tss, då ska ni bara se mina barn! Ojojoj!

Tack så jättemycket Gagge för att du lät mig och Ann-Sofie våldgästa i helgen! Underbara människa! Och tack än en gång Sandra för hjälpen med mina älsklingar! Guld :)