Oj! Ingen kan nog ens föreställa sig hur glad jag är över att min psykolog är på semester, så jag slipper komma dit i veckan och berätta om hur helgen har varit. För vilken omtumlande helg det var. Lugn och fin absolut, men med oförutsedda vändningar som inte ens jag var beredd på. Sängen tidigt i fredags så jag kom upp till jobbet på lördagen. Lovade att gå hem till Micke efter jobbet och ta ett par glas, men jag lämnade vinet hemma och gick dit för att vara social.
Och helt plötsligt får DU för dig att åka upp. Du och några vänner. Och ni gör det med?! Så jag fick ju helt enkelt hämta Ann-Sofie, inte ofta såna snyggingar är på besök så det gäller ju att passa på. Men helt plötsligt var det inte en så lugn kväll som jag hade förutsett. Kom väl i säng runt tre ungefär, och sovsällskapet hade jag med mig. Men oj. Det blev mer än bara sovsällskap. Det slutade med att jag knappt fick två timmars sömn innan det var dags för mig att gå till jobbet. Vilken arbetsdag. Rätt glad är jag över att jag inte ska till psykologen som sagt. Bröt alla regler i helgen och ångesten får jag skylla mig själv för. Jag hade ju bestämt mig. Jag var så säker i mitt val. Och nej, det var inte dig jag valde, men likt förbannat kunde jag inte stå fast vid det när du sa att du skulle åka upp. Synd bara att en människa kan ha så olika personligheter. Underbart mysig och go annars, men så är vännerna med och då är du pajasen igen. Aja, det är väl vanligt förekommande ändå. =)
Städa lite kanske? Passa på när man är ledig!
måndag 26 juli 2010
torsdag 22 juli 2010
Grannfejden
Under det året jag har bott här så har jag inte pratat något nämnvärt med grannarna. Jag tycker om att sköta mitt egna och låta andra göra detsamma. Jag har haft en enda fest som dom påpekat var för hög musik på. En fest under ett år. Säger en hel del tycker jag. Så satt jag i godan ro ute på balkongen och försökte få mig lite sol häromdagen. Då sitter jag och hör hur ett par av grannarna snackar skit om mig. Saker jag först inte kunde koppla handlade om mig, för det var så absurda saker. Sen visar det sig att båda har blivit anmälda för olika saker. Granne nummer ett har blivit anmäld till hyresvärden p.g.a bristande personlig hygien och bristande städning. Hela han är en sanitär olägenhet helt enkelt. Då sitter granne nummer två och intalar honom att det är jag som anmält honom. Och börjar säga lögner om mig. Som att jag gjorde slut med min förra kille för att jag hade glömt mata katterna på ett tag och så skulle han göra det men då tyckte jag det såg ut som att han gav dom ett giftpiller. Ja som sagt, helt absurda saker hoppade ur deras munnar.
Granne nummer två har blivit polisanmäld för vanvård av sina hundar. Jag har vid ett flertal tillfällen sett hundpiss utanför hans dörr och påpekat det för honom. Det är inte så mysigt med hundpiss i trappuppgången. Och i polisanmälan stod det tydligen bland annat att det är problem med hundar som kissar i trappuppgången. Detta gjorde att han drog den fenomenala slutsatsen att det var jag som anmälde honom. Säga vad man vill, men väljer jag att lämna in en anonym anmälan så hade jag utelämnat den biten, för då är ju inte anmälan så anonym längre. Men min granne vill inte riktigt förstå det. Så han fortsätter mata på. Alla sorters anklagelser spottar han ur sig. Hotar mig och hotar mina katter. Mina katter?! Vem hjälper det om han släpper sina hundar på mina katter? Då skjuts dom ju på plats. Han är inte mer vuxen än att han vägrar ta diskussionen så han springer in till sin lägenhet. Fortsätter dricka. Granne nummer ett däremot "den sanitära olägenheten", han står kvar och pratar med mig. Förstår efter en stund att det granne nummer två sa inte var sant. Han förstår också att jag inte är den som gjort anmälan. Men vet ni vad det mest skrattretande är? Att kärringen som anmält granne nummer ett står på balkongen och ser på, lyssnar och låter all skit hagla över mig. Hon bara står där. Något kunde hon ändå sagt till mitt försvar utan att rubba att det var hon. Men nej. Hon bara står där. Blev jag arg? OM JAG BLEV! Och faaaaaaaan så jävla gott det var. Det var den urladdningen jag behövde som jag pratade om häromdagen. MEN jag blev inte bara arg, jag blev givetvis ledsen. Och rädd. Grannen med hundarna är sinnessjuk och man vet aldrig vad såna människor tar sig till. Så jag var riktigt rädd. Fanns det någon jag kunde höra av mig till? Nej inte en enda. Dom två som fanns där i vått och torrt en gång i tiden finns inte längre. Dom har andra liv nu. Sen har jag ju dig. Du finns där. Trodde aldrig att du skulle göra det. Inte på det sättet. Och gissa om jag är tacksam över det. Förvånad över att det blev så. Men ack så tacksam. Men så säger min psykolog att i såna lägen ska jag vända mig till någon som jag inte är sexuellt tänd på, för ligga är tydligen inte svaret på allt?! Vad hon nu menar med det, så har jag löst alla mina problem hittills ju ;) Meningen är i alla fall att jag ska hitta ett alternativt sätt till belöning. Dom sätten jag har nu håller inte. Det handlar om mat, shoppa för pengar jag inte har, sex och pierca mig. Ska man skada sig kan man lika väl göra det till en konst. Ärr på armarna är inte snyggt. Inte nånstans. Kör du däremot in en nål och placerar ett smycke där, ja då ser det ju ut som att det var planerat. Så alternativa belöningsmetoder är jag på jakt efter. Tips mottages tacksamt.
Granne nummer två har blivit polisanmäld för vanvård av sina hundar. Jag har vid ett flertal tillfällen sett hundpiss utanför hans dörr och påpekat det för honom. Det är inte så mysigt med hundpiss i trappuppgången. Och i polisanmälan stod det tydligen bland annat att det är problem med hundar som kissar i trappuppgången. Detta gjorde att han drog den fenomenala slutsatsen att det var jag som anmälde honom. Säga vad man vill, men väljer jag att lämna in en anonym anmälan så hade jag utelämnat den biten, för då är ju inte anmälan så anonym längre. Men min granne vill inte riktigt förstå det. Så han fortsätter mata på. Alla sorters anklagelser spottar han ur sig. Hotar mig och hotar mina katter. Mina katter?! Vem hjälper det om han släpper sina hundar på mina katter? Då skjuts dom ju på plats. Han är inte mer vuxen än att han vägrar ta diskussionen så han springer in till sin lägenhet. Fortsätter dricka. Granne nummer ett däremot "den sanitära olägenheten", han står kvar och pratar med mig. Förstår efter en stund att det granne nummer två sa inte var sant. Han förstår också att jag inte är den som gjort anmälan. Men vet ni vad det mest skrattretande är? Att kärringen som anmält granne nummer ett står på balkongen och ser på, lyssnar och låter all skit hagla över mig. Hon bara står där. Något kunde hon ändå sagt till mitt försvar utan att rubba att det var hon. Men nej. Hon bara står där. Blev jag arg? OM JAG BLEV! Och faaaaaaaan så jävla gott det var. Det var den urladdningen jag behövde som jag pratade om häromdagen. MEN jag blev inte bara arg, jag blev givetvis ledsen. Och rädd. Grannen med hundarna är sinnessjuk och man vet aldrig vad såna människor tar sig till. Så jag var riktigt rädd. Fanns det någon jag kunde höra av mig till? Nej inte en enda. Dom två som fanns där i vått och torrt en gång i tiden finns inte längre. Dom har andra liv nu. Sen har jag ju dig. Du finns där. Trodde aldrig att du skulle göra det. Inte på det sättet. Och gissa om jag är tacksam över det. Förvånad över att det blev så. Men ack så tacksam. Men så säger min psykolog att i såna lägen ska jag vända mig till någon som jag inte är sexuellt tänd på, för ligga är tydligen inte svaret på allt?! Vad hon nu menar med det, så har jag löst alla mina problem hittills ju ;) Meningen är i alla fall att jag ska hitta ett alternativt sätt till belöning. Dom sätten jag har nu håller inte. Det handlar om mat, shoppa för pengar jag inte har, sex och pierca mig. Ska man skada sig kan man lika väl göra det till en konst. Ärr på armarna är inte snyggt. Inte nånstans. Kör du däremot in en nål och placerar ett smycke där, ja då ser det ju ut som att det var planerat. Så alternativa belöningsmetoder är jag på jakt efter. Tips mottages tacksamt.
måndag 19 juli 2010
Ligga?
Jag blir så förvirrad, försöker bli arg, jag vill bli arg, men kan inte. Japp tabletterna fungerar, för bra. Nu är jag frustrerad över att jag inte får ut aggressionerna som jag egentligen borde få ut. Psykfall? Har jag aldrig förnekat ;)
"-Ligga?
-Nej det är fel tid i månaden för det..
-Kolla på film då?"
Och det betyder? Jag tänker inte ens börja fundera på vad det betyder eller innebär, det bara snurrar i mitt stackars huvud. Det slutade iaf med att du spenderade åter en natt här. Det är en händelse som upprepats ganska många gånger nu.. Men så får jag det där dåliga samvetet, eftersom det egentligen är fel person. Fast vadå fel person? Varför får jag dåligt samvete? Du anstränger dig inget större ändå för att försöka, så vad är problemet med att jag sover med en annan? Det är inget problem alls. Inte det minsta. Så jag fortsätter köra mitt race. Det är det jag är bäst på :)
Helgen var toppen. Bäste sovsällskapet, Liseberg med tjejorna och avrundade kvällen med fylla i G-town! Helgen avslutades med arbete. Om man bortser från det så var det en av dom bästa helgerna hittills denna sommar. Fler såna tack :)
"-Ligga?
-Nej det är fel tid i månaden för det..
-Kolla på film då?"
Och det betyder? Jag tänker inte ens börja fundera på vad det betyder eller innebär, det bara snurrar i mitt stackars huvud. Det slutade iaf med att du spenderade åter en natt här. Det är en händelse som upprepats ganska många gånger nu.. Men så får jag det där dåliga samvetet, eftersom det egentligen är fel person. Fast vadå fel person? Varför får jag dåligt samvete? Du anstränger dig inget större ändå för att försöka, så vad är problemet med att jag sover med en annan? Det är inget problem alls. Inte det minsta. Så jag fortsätter köra mitt race. Det är det jag är bäst på :)
Helgen var toppen. Bäste sovsällskapet, Liseberg med tjejorna och avrundade kvällen med fylla i G-town! Helgen avslutades med arbete. Om man bortser från det så var det en av dom bästa helgerna hittills denna sommar. Fler såna tack :)
söndag 11 juli 2010
Ventilera mera
Okej, det går inte längre. Försökt in i det sista att hitta annat ställe att få ut allting på, för jag tycker det är både trist och ledsamt att bara skriva tråkigheter. Men nu måste det ut! Det går inte längre! Gårdagen fick bägaren att rinna över. Förvirringen som rådde var total. Och givetvis försätter jag mig själv i situationen. Finns ingen annan än mig själv att skylla på.
1. DIG har jag inte träffat på flera år. Men dagen vi sågs igen så var det ingen pinsam tystnad, det var inge konstigheter, det var inte spänt, allting bara var, allting bara hände. Och allting kändes så bra. Inte bara kändes bra, det känns bra. Problemet är bara det att du har en förmåga att göra mig besviken. Helg efter helg nu. Och jag är trött på besvikelser. Jag är trött på att anpassa mig efter hur alla andra kan och inte kan. Jag är trött på att vara ledsen.
2. Och ledsen var precis vad jag var igår. Då fanns DU där. Du har funnits där fler gånger när jag behövt det. Säger rätt saker och får mig att glömma problemen för en stund. Många gånger bara för att du är så totalt jävla sjuk så man inte kan annat än att skratta. Mycket tack vare dig flöt kvällen på trots att jag var ledsen i ögat. Och tack vare dig fick jag sova inatt. Det hade jag troligen inte gjort annars.
3. Även DU gjorde att mitt humör igår lättade lite. Det kändes gott att få träffa dig igen, och sitta ner och bara tjöta lite. Och jo, känner att jag saknar dig. Visste egentligen mycket väl att jag gjorde det. Kanske bara inte riktigt på det sättet..
4. Nej, jag vill inte ligga med DIG! Kan du förstå det?! Hur många sätt kan man säga nej på egentligen? Åååååååh sopa!
Gårdagen var trots tåren i ögat riktigt toppen, saknat folket faktiskt. Känns ju som att alla varit och ränt på sitt håll det senaste så att ha dom flesta samlade på ett ställe igår var inte det minsta tråkigt :)
Biverkningarna på Citalopramen börjar ge med sig. Illamåendet släpper lite, nu är det mest bara så det stör på morgonen och på nätterna. Sover bättre gör jag också. Däremot är jag inte så förtjust i dom verklighetstrogna drömmarna som kommer med dom, men det var så jag reagerade på Champixen med. Kanske släpper det också? Annars får jag väl lära mig leva med det! Känner i vilket fall som helst att dom gör verkan nu. Dom gör det dom ska. Det har gett mig lite lugn i själen. Ilskan jag går runt med i mig börjar dämpas. Det gillar jag. Jag tror att jag snart är mig själv igen. Och gissa om jag har saknat det!
1. DIG har jag inte träffat på flera år. Men dagen vi sågs igen så var det ingen pinsam tystnad, det var inge konstigheter, det var inte spänt, allting bara var, allting bara hände. Och allting kändes så bra. Inte bara kändes bra, det känns bra. Problemet är bara det att du har en förmåga att göra mig besviken. Helg efter helg nu. Och jag är trött på besvikelser. Jag är trött på att anpassa mig efter hur alla andra kan och inte kan. Jag är trött på att vara ledsen.
2. Och ledsen var precis vad jag var igår. Då fanns DU där. Du har funnits där fler gånger när jag behövt det. Säger rätt saker och får mig att glömma problemen för en stund. Många gånger bara för att du är så totalt jävla sjuk så man inte kan annat än att skratta. Mycket tack vare dig flöt kvällen på trots att jag var ledsen i ögat. Och tack vare dig fick jag sova inatt. Det hade jag troligen inte gjort annars.
3. Även DU gjorde att mitt humör igår lättade lite. Det kändes gott att få träffa dig igen, och sitta ner och bara tjöta lite. Och jo, känner att jag saknar dig. Visste egentligen mycket väl att jag gjorde det. Kanske bara inte riktigt på det sättet..
4. Nej, jag vill inte ligga med DIG! Kan du förstå det?! Hur många sätt kan man säga nej på egentligen? Åååååååh sopa!
Gårdagen var trots tåren i ögat riktigt toppen, saknat folket faktiskt. Känns ju som att alla varit och ränt på sitt håll det senaste så att ha dom flesta samlade på ett ställe igår var inte det minsta tråkigt :)
Biverkningarna på Citalopramen börjar ge med sig. Illamåendet släpper lite, nu är det mest bara så det stör på morgonen och på nätterna. Sover bättre gör jag också. Däremot är jag inte så förtjust i dom verklighetstrogna drömmarna som kommer med dom, men det var så jag reagerade på Champixen med. Kanske släpper det också? Annars får jag väl lära mig leva med det! Känner i vilket fall som helst att dom gör verkan nu. Dom gör det dom ska. Det har gett mig lite lugn i själen. Ilskan jag går runt med i mig börjar dämpas. Det gillar jag. Jag tror att jag snart är mig själv igen. Och gissa om jag har saknat det!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)