Grannfejden

Under det året jag har bott här så har jag inte pratat något nämnvärt med grannarna. Jag tycker om att sköta mitt egna och låta andra göra detsamma. Jag har haft en enda fest som dom påpekat var för hög musik på. En fest under ett år. Säger en hel del tycker jag. Så satt jag i godan ro ute på balkongen och försökte få mig lite sol häromdagen. Då sitter jag och hör hur ett par av grannarna snackar skit om mig. Saker jag först inte kunde koppla handlade om mig, för det var så absurda saker. Sen visar det sig att båda har blivit anmälda för olika saker. Granne nummer ett har blivit anmäld till hyresvärden p.g.a bristande personlig hygien och bristande städning. Hela han är en sanitär olägenhet helt enkelt. Då sitter granne nummer två och intalar honom att det är jag som anmält honom. Och börjar säga lögner om mig. Som att jag gjorde slut med min förra kille för att jag hade glömt mata katterna på ett tag och så skulle han göra det men då tyckte jag det såg ut som att han gav dom ett giftpiller. Ja som sagt, helt absurda saker hoppade ur deras munnar.
Granne nummer två har blivit polisanmäld för vanvård av sina hundar. Jag har vid ett flertal tillfällen sett hundpiss utanför hans dörr och påpekat det för honom. Det är inte så mysigt med hundpiss i trappuppgången. Och i polisanmälan stod det tydligen bland annat att det är problem med hundar som kissar i trappuppgången. Detta gjorde att han drog den fenomenala slutsatsen att det var jag som anmälde honom. Säga vad man vill, men väljer jag att lämna in en anonym anmälan så hade jag utelämnat den biten, för då är ju inte anmälan så anonym längre. Men min granne vill inte riktigt förstå det. Så han fortsätter mata på. Alla sorters anklagelser spottar han ur sig. Hotar mig och hotar mina katter. Mina katter?! Vem hjälper det om han släpper sina hundar på mina katter? Då skjuts dom ju på plats. Han är inte mer vuxen än att han vägrar ta diskussionen så han springer in till sin lägenhet. Fortsätter dricka. Granne nummer ett däremot "den sanitära olägenheten", han står kvar och pratar med mig. Förstår efter en stund att det granne nummer två sa inte var sant. Han förstår också att jag inte är den som gjort anmälan. Men vet ni vad det mest skrattretande är? Att kärringen som anmält granne nummer ett står på balkongen och ser på, lyssnar och låter all skit hagla över mig. Hon bara står där. Något kunde hon ändå sagt till mitt försvar utan att rubba att det var hon. Men nej. Hon bara står där. Blev jag arg? OM JAG BLEV! Och faaaaaaaan så jävla gott det var. Det var den urladdningen jag behövde som jag pratade om häromdagen. MEN jag blev inte bara arg, jag blev givetvis ledsen. Och rädd. Grannen med hundarna är sinnessjuk och man vet aldrig vad såna människor tar sig till. Så jag var riktigt rädd. Fanns det någon jag kunde höra av mig till? Nej inte en enda. Dom två som fanns där i vått och torrt en gång i tiden finns inte längre. Dom har andra liv nu. Sen har jag ju dig. Du finns där. Trodde aldrig att du skulle göra det. Inte på det sättet. Och gissa om jag är tacksam över det. Förvånad över att det blev så. Men ack så tacksam. Men så säger min psykolog att i såna lägen ska jag vända mig till någon som jag inte är sexuellt tänd på, för ligga är tydligen inte svaret på allt?! Vad hon nu menar med det, så har jag löst alla mina problem hittills ju ;) Meningen är i alla fall att jag ska hitta ett alternativt sätt till belöning. Dom sätten jag har nu håller inte. Det handlar om mat, shoppa för pengar jag inte har, sex och pierca mig. Ska man skada sig kan man lika väl göra det till en konst. Ärr på armarna är inte snyggt. Inte nånstans. Kör du däremot in en nål och placerar ett smycke där, ja då ser det ju ut som att det var planerat. Så alternativa belöningsmetoder är jag på jakt efter. Tips mottages tacksamt.