Vem är jag?

Ja, och hur går det nu med snusen? Tänk om folk kunde sluta ställa den frågan, är det ingen som förstår att suget är som värst när man tänker på det? Nämn snus och ja, mitt sug blir större än störst. Mediciner till trots. Lyckas tygla mitt humör med hjälp av dom, och abstinensbesvären är obetydliga jämfört med utan (tack gode Pfizer!!). Men så fort det pratas om snus, känner lukten av snus, eller fyller på snus i kylen på jobbet, ja då kommer suget. Är det inte dags att det ska börja släppa taget om mig snart? Jag är mycket medveten om att jag med all säkerhet kommer känna av det mer eller mindre hela livet, men när ska suget mildras? Nu är jag inne på dag nummer 40(!!!) utan någon form av nikotin. Och slutar det som det är tänkt så kommer det aldrig mer bli något nikotin. Slutar det däremot som jag önskar kommer jag få en sån karaktär att jag kan ta en luring när jag dricker utan konsekvenser ;) Men det är inte troligt.
Mitt största problem just nu är nog inte suget trots allt, utan det är nog snarare: "Vem är jag?" Jag har i så många år varit den som snusar, den som konstant har en påse liggandes under läppen. Hemma, borta, på jobbet, tillställningar, fester, vaken, sovandes, you name it- jag snusade. Saknar att leka med dosan, saknar den brännande känslan när man snusat för mycket under dagen. Saknar fumlandet efter den första snusen på morgonen innan man ens öppnat ögonen. Saknar att leka med den i munnen. Saknar den där snusen efter maten. Jag saknar det helt enkelt. Men nej, jag saknar inte att inse det halv tio på kvällen att jag inte har snus till morgonen så jag får åka till traden, den dosan blev genast på tok för dyr. Jag saknar inte att hela mitt liv styrdes av begäret. Jag saknar inte utgifterna. Så det är bara att tänka på nackdelarna och fortsätta kämpa! Tar man det bara en dag i taget så här i början så går det. En dag kommer jag veta vem jag är utan snusen. Men lite vilsen känner jag mig allt.

Våffeldagen igår. Skulle äta detta hemma hos Falken. Såg fram emot det och med tanke på hur noga jag blivit med vad jag stoppar i mig så såg jag till att vara extra nyttig under dagen, äta rätt mängd vid rätt tider, för att slippa dåligt samvete. Tog en tur till torp med Rickard och sen när vi väl kom till Falk så sitter dom och ölar?! Vilka busiga pojkar! Så jag gick hem till mig och stekte pannkakor. Antiklimax?! Utan tvekan. Men ack så gott det var!

Försöker hitta folk som kan, vill och vågar lämna samhället för en kväll. Kvävs här känns det som, jag har ingen lust att sitta och titta på samma folk och samma väggar hela tiden. Inget illa ment mot alla mina nära, men lite omväxling gör gott och hade behövts just nu känner jag. Vill in till Cheers, kanske en sväng till Mortens? Härifrån vill jag iallafall :)