Berättade för en kompis vad sjukgymnasten hade sagt angående min vikt, att gå ner hade inte varit att rekommendera för jag har idealvikten ur sjukvårdens syn. Varpå jag fick en snabb granskande blick och ett "okej"? Varför är skillnaden på normalviktig så stor när man jämför med den friska vikten och folks syn? Och alla olika sätt det finns att räkna ut det på då. Ett av dom värsta sätten måste ändå vara BMI. Det tar ju faktiskt inte hänsyn till nånting. Är du vältränad så väger du givetvis mer, och enligt BMI kan det ju vara så illa att du hamnar på fetma då, trots att din kroppsliga fettprocent kanske ligger på en lagom nivå eller t.o.m är för låg. Nej, skippa BMI! Det går fetbort! Sen finns det den tabben som jag gör, man ser sig blind på vågen. Och nej, vågen är inte heller rättvis. Det beror visserligen helt och hållet på hur många kilon man ska ner, vilken metod man har för viktminskningen och massa sånt. Nej tacka vet jag att kombinera mått med våg! Minskar du bara ett fåtal kilon på vågen, men märker stor skillnad i midjemåttet- då har du ju med all säkerhet gjort något rätt. Som till exempel ersatt fett med muskler och liknande. I slutändan gäller det att hitta det som passar en själv bäst och hitta den vikten man själv trivs i.
Jag tror ju innerst inne att jag är alldeles lagom, men så kommer det en kommentar då och då och det är klart att det är det negativa man lyssnar på. Mänskligt eller tjejfenomen?
Har passerat en snusfri månad med bravur, men shit vilka jobbiga dagar det har varit det sista. Suget har varit extremt, känt det ända ifrån tårna! Detta hade jag inte under några som helst omständigheter klarat på egen hand. Pratade om det i helgen också om hur jag blivit dom tidigare gångerna jag försökt sluta, innan jag upptäckte Champix haha. Vilka skräckhistorier! "Men så vet man ju ändå att du är en av dom gladaste som finns. Du är alltid glad när du är nykter, och det finns inga gränser för din glädje när du är full!" Haha tack Emil för dom orden! Finns till och med dom som säger att jag inte kan bli arg, men dom har INTE sett mig med nikotinabstinens. Ber folk fara och flyga till höger och vänster, för att i nästa stund inse att det var ju inte alls så jag menade, det var inte det jag ville. Dom som vet hur jag fungerar stannar trots allt kvar, för dom vet att det går över och jag snart blir mig själv igen. Sen finns det dom som tar mig på orden och försvinner, tror en och annan tackat för att jag öppnat dörren och gjort det så lätt för dom att försvinna...
Nu sitter jag här och samlar energi inför dagens jobb, gött trött men får skylla mig själv. Sitter man på chatten sent inpå kvällen istället för att lägga sig när kroppen säger till så får man ta det smällen. Fast jag behövde det, det värmde och stärkte mitt självförtroende. Tack så mycket :)
Något konstigt händer här, magkrämpor utan dess like och ett illamående som tvingat mig att rusa till toaletten några gånger. Champix eller håller jag på att bli dålig? Håller tummarna för att det är tabletterna för då går det snart över och jag kan jobba utan problem..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar