God morgon!

Fått hem massa kläder från HM och Halens, ren och skär lycka är vad det är! Och nej, jag vet att jag egentligen inte har råd med tanke på allt som händer. Men det är mitt sätt att ta motgångar. Man kan säga vad man vill om mig, precis vad man vill, men när det kommer till kritan så är jag den typiska tjejen. Har jag motgångar så hanterar jag dom på tre sätt. Jag shoppar saker för pengar jag egentligen inte äger (har man en gång upptäckt kredit är det svårt att stoppa), jag dricker alldeles för mycket och för ofta (men tack vare detta kan jag ge veckans drinktips, inget ont utan att det kommer något gott ur det ;)), och jag har sex (nähä? kan det vara därför man omnämns som nymfoman?). Det finns inget stopp på det! Psykologen gjorde sina tappra försök, men det var inte min grej. Inte nånstans. Jag fortsätter på mitt sätt.
För att återkomma till det ursprungliga: kläder på posten! Hur bekvämt är inte det på en skala? Klicka lite på nätet, en vecka senare kommer ett sms där det står att det finns att hämta. Love it! LOVE IT!

Här är iaf några av mina favoriter som kom på posten den här gången:Cardigan från HM- så snygg och så sjukt jävla skön! Oj vad den kommer användas i höst!

Bh och trosa från Halens- den positiva överraskningen med dom var att dom var lika sköna som snygga! Snörningen i mitten på Bh:n var dock känslig märkte jag, så man kan inte gå runt i den hela dagar..
Tröja från Halens- kan inte annat säga än att jag älskade den så jag köpte två i olika färger!
Tofflor även dessa från Halens- bilden gör dom inte rättvisa! Fuck så jävla sköna! Raggsockor- släng er i väggen! Mmmm!

Sovsällskap är INTE att förakta, det enda tråkiga var att jag var tvungen att stå upp klockan fem på morgonen en ledig dag, men det var det allt värt ändå. Men jag tror bestämt att jag har klurat ut hur du fungerar. Tog sin lilla tid, men nu börjar jag få kläm på det. Jaha? Och vad gör jag nu då, när jag börjar få rätsida på det? Ja, det blir väl att luska ut varför det är så. Eller skita i det. Skita i det är bäst.
Och tack än en gång för att du finns!

Fattig!

Ja, det är ungefär så det känns nu när man betalat alla räkningar och hyran, vart tog pengarna vägen? Usch! Och så gäller det att spara, spara, spara! Eftersom (idiot som jag är) ska betala en resa till Teneriffa, och ha råd att leva där OCH dessutom förlora en veckas arbete. Håller alla fingrar och tår för att det inte är den veckan jag jobbar helg.. Jävlar vad dyr den veckan kommer bli då =/ Får bara hoppas att det är värt det!

A work in progress! Det är vad mitt hår är just nu. Ska försöka mig på att få illröda slingor i det. Så idag la jag in ett lager av min mörkbruna färg, för att jämna till den färgen jag redan hade (som faktiskt ska föreställa min naturliga färg..). Och imorgon så ska det blekas, minst två gånger för att sen få i den röda färgen. Spännande! Kan bara bära eller brista. Skiter det sig så är det trots allt bara att färga om ;) Vilken fantastisk tid vi lever i!

Bakfylleångest

Denna underbara söndagsångest! Men jag får skylla mig själv, det var en fartfylld helg, många vändningar, både upp och ner, och mitt upp i allt så flödade alkoholen. Och som vanligt så lyckas fulla Linda sätta sig i knipor som inte alls är bra, göra saker som hon djupt ångrar, och handla på ett helt fantastiskt fenomenalt felaktigt vis.
Det var som jag trodde från början, det var inte mig det gällde. Dum som jag är så lyssnade jag på alla andra, men lite vis är jag så jag kände ändå inom mig att det inte kunde vara på det viset. Så det kändes inte riktigt som den käftsmäll det skulle varit annars. Fast vi skulle inte gjort som vi gjorde. Nu oroar jag mig för att en riktigt skön vänskap liksom sattes på spel. Vet att det inte är så. Men en av biverkningarna av alkohol är ändå hur känslorna och tankarna spelar ett spel med en. Bara att haka på. Finns inte så mycket mer att göra!
Nu vet vi alla var vi har varandra, nöjda nu?
Tillbaka på ruta ett, och ja, vad ska man säga? Gilla läget, finns inte så mycket mer att göra.

Gott ska det bli att jobba nästa helg, blir lite mer skötsamt då. Enda nackdelen är att är det nån gång jag behöver komma härifrån så är det nu. Får helt enkelt vänta med det ett par veckor. Den som väntar på något gott..

Det ljusnar!

Måste bara säga detta att det är verkligen en fenomenalt fantastisk vändning! Och oj som jag gillar det! Men! Jag ska inte lägga energi på det, det är ingen idé, för jag orkar inte ett nederlag till, inte just nu. Så lugnt och fint! Mitt tempo och inget annat! Men som sagt, oj som jag gillar det!
Och gott var det att sova i värme inatt, mysigt sovsällskap och allt var bara toppen. Morgonen kom och då brukar jag normalt fly på direkten, men i morse hann jag inte. Så då passade jag på att ligga och dra mig en stund i sängen istället, gott var det!
Och efter en helt okej kväll igår ska jag och min älskade Ann-Sofie äta god mat och korka upp. Massa godsaker har vi skaffat hem!

Så jag får väl helt enkelt ta ett veckans drinktips? I´m back on track now bitches ;)
Här kommer det:
Mojito

6 cl ljus rom
1-2 msk sockerlag
1/2 limefrukt
1 knippe färsk mynta
sodavatten
is

Häll sockerlag och pressad limejuice i ett highball-glas.
Mortla myntan i limeblandningen.
Fyll på med ljus rom is och toppa med sodavatten.
Garnera rikligt med mynta.

Robin Hood!

Robin Hood!
Vilken rulle! Vilken jävla toppenfilm! Finner inga ord! En film som är ett måste hemma i hyllan, så enkelt är det! Handlar om hur Robin Hood blev just Robin Hood. Många roande kommentarer och en hel del action. Och givetvis en del romantik, kan man vänta sig annat ;) Men sist men inte minst: Russel Crowe! Vilken kille! Bör ses med något att dricka till, annars är risken för uttorkning p.g.a dreggel rätt stor.. Inte sett den? SE DEN FFS!!

Makeover!

Bort med det gamla, och in med det nya! Nytt utseende som piggar upp lite, och hoppas min nya energi ska färga av sig den med!
You´re out! And you´re in!
Här går det jävligt fort i vändningarna vill jag lova! Men oj vad tacksam jag är över att du kom in i mitt liv just nu! Du är mycket välkommen!
Och nu efter en näringsrik frukost bestående av kladdmuffins och två(!) glas cola ska jag nu vidare till jobbet! Hard work work!
Puss och heeeeej!

Vill inte fatta, begripa, ta till mig..!

Vilken helg.. Och den är inte slut än känner jag.
Började hos Tobban på fredagen, vidare till Retaard, och sen på hemvägen blev jag överlistad av Tobban och hamnade på efterfest hemma hos honom. Eller ja, efterfest är väl att ta i, vi satte oss i soffan, varsitt glas i handen och innan jag vet ordet av så sov vi båda två halvsittandes. Vaknar av ett ryck lite senare, petade lite på honom och påpekade att han kanske skulle lägga sig i sängen istället. Ingen respons så jag lät han ligga kvar och vandrade hem.
Så kom det ett sms från honom på lördag kväll:
-skålar du?
-Nej men jag funderar på det, men jag är så fruktansvärt seg.
-Jag är också seg, ska vi hjälpa varandra?
-Visst jag ska bara klä på mig så kommer jag.
Sagt och gjort gick jag dit, möter en Tobban som ligger utslagen i soffan, klagar på svettningar, illamående och huvudvärk. Den där ölen han tvingade i sig såg allt annat än god ut just då. Jag lyckades ta tag i saken iaf och piggna till, men han gick inte att rädda. Så jag lämnade honom och gick till Rickard själv. Dålig idé! Mycket dålig idé! Varför gick jag inte hem och la mig?!
För där var du.. Och ingen kan ana hur ont jag fick i magen när jag såg dig där. Varför? Antagligen hade det känts annars också, men är man så alkoholpåverkad som jag var igår så blir känslorna än värre. Och jag kunde inte hantera dom. Det gick inte. Det slutar med att du följer med mig hem, så vi fick pratat. Du sa bestämt redan innan att du skulle gå hem sen. Jag såg till att det inte blev så. Varför? För jag behövde verkligen det sällskapet. Och det märktes att även du behövde det. Du gav mig svaren på frågorna jag ställde, men jag gillade dom inte. Av någon anledning ville jag bara inte godkänna dom. För det går inte ihop i mitt huvud. Det fungerar inte så som du säger. Det gör bara inte det. Du har gjort så många saker som visar på att det inte är så. Men du säger en helt annan sak.
Eller är det helt enkelt bara som så att jag vägrar inse läget? Letar jag svar som inte finns? Försöker jag bara få fram just dom svaren jag vill ha och inte nöjer mig med något annat? Om det är fallet, så var det ingen vits från första början med att ställa frågorna. My bad. It´s always my bad.

I put on my shoes and I´m ready for the weekend!

Säga vad man vill om dessa skor, men jag är kär! Riktigt jävla kär! Och dom är på väg hem till ingen mindre än mig!! Och ja, jag erkänner, jag räds en del för att lära mig att gå i dom. Kommer ta ett tag, många svängar med snabeldraken i hemmet innan jag får kläm på det. Men titta på dom en gång till och säg att det inte vore värt det?!

Skinnisar

Det här med skindivers är nog inget jag rekommenderar för någon måste jag medge nu. Första omgången hade jag i över ett år, så fick jag som sagt åkt in och gjort om två som migrerade. Och nu, halvvägs in i läkningen så reser sig den längst ner åter en gång och den i mitten har kommit en aningen snett. Det såg med andra ord bättre ut innan jag gjorde om dom. Vad gör man? Undrar om jag ska göra mitt bästa att få dom på rätt plats med tanke på att det inte är helläkt än, eller om jag ska passa på att ta ut dom nu istället.. Men jag vill ju verkligen ha kvar dom! Jag gillar dom ju! Ååååååh sopa!

Det är nu jag vill spola tillbaka tiden, känns som att jag sagt det förr? Jag har ingen annan än mig själv att skylla. Jag är så stark och envis annars och brukar skita totalt i vilket. Går det åt helvete så går det åt helvete, inte mer med det. Men så är det inte den här gången. Första gången på länge jag involverade mig mer än jag borde. Varför? För det var riskfritt. Det skulle aldrig kunna bli något och det är först då jag vågar. Fucked up?! Jag vet, men lider man av en sån fobi som jag gör, då finns det inte många andra sätt att göra det på...

Önskar bara att man kunde få välja ett eget avslut.

Ett leende är bästa sätt att dölja smärtan

Jag går sönder. Totalt. Ett bryt utan dess like. Känner för att bara lägga mig ner och gråta ögonen ur mig i en megahet dusch. Få en sådan extrem panikångestattack som gör att jag inte får igång andningen igen på länge. Säga vad man vill, men känslan av att inte kunna andas är i paniken rätt befriande ändå.
Varför vill jag göra detta då? Ingen som vet. Finns det någon att berätta det för? Verkligen inte. Finns det någon som ens skulle bry sig om det? Skulle inte tro det. Vad gör man åt det då? Man klistrar på ett leende som ser lagom trovärdigt ut utåt och fortsätter som ingenting har hänt. Förr eller senare tar tiden hand om det problemet, jag föredrar förr. Men jag har gjort detta ett tag nu och känner att trots alla försök så bleknar leendet. Trösten är att jag har tagit mig igenom värre saker, mycket värre. Så det borde gå, åtminstone en gång till.

Och efter en nästintill sömnlös natt tack vare hosta, sms, samtal och grannfest, så är det nu dags att bege sig och ge sina sista krafter på jobbet.

Spiderpig

Har nu varit sjuk i typ en vecka, hemma från jobbet för fjärde dagen i rad.. Vilken tur att det var min lediga helg i helgen iaf så jag inte missade ännu mer jobb där!
Åkte till farbror doktorn igår, tog lite prover och klämde lite och lyssnade på lungor och blablabla. Kommer fram till att mitt största problem är hostan, får jag hjälp med den kan kroppen läka ut resten lättare på egen hand. Får frågan om jag vill ha Mollipect eller Cocillana. Med tanke på att jag har 7 mil till jobbet så kändes det inte så tryggt med morfinpreparat, så jag valde Mollipecten som innehåller efedrin (uppiggande). Vad händer? Jo jag blir såklart dåsig! Verkar inte klokt nånstans. Hjälper den mot hostan då? Nej inte det minsta. Suck är ett bra ord för att sammanfatta allt detta. Och har planerat att vara tillbaka på jobbet imorgon, jag klarar inte av att vara hemma mer!
Jag får helt enkelt hosta lungorna ur mig där istället, för jag menar- rethosta kan man ju få dras med i evigheter, och jag har redan varit hemma i en evighet.

Åter en gång dyker du upp bara sådär, trevligt, inte så. Men sen åker du och inte ett ord? Nej nu lägger jag av, så enkelt är det =)

Mitt nya husdjur- Spike the Spider:

Döden

Så fort jag känner mig lite bättre lyser jag upp, stort misstag! Får det ena bakslaget efter det andra och jag orkar inte mer. Klarar nätt och jämnt av att gå till affären, när jag kommer hem så hostar jag lungorna ur mig. Igår fick jag i mig lite mat och drack en kopp varm kakao efter det, får en enorm hostattack och innan jag vet ordet av så har jag fått upp all den goda chokladen igen =/ Och tro mig, den var inte alls lika len och smaskig när den kom upp igen.. Det gör ont i huvudet, hela kroppen, halsen, feber nu i fyra dagar trots alvedon och den där jävla hostan! Somnar lite till och från, får ju inte sova ifred på nätterna för då är det som allra värst. Fuck! Måste friskna till innan måndag, jag vill inte vara hemma från jobbet! Missar så oerhört mycket känner jag. Gör tappra försök med massa klementiner, vitlök i mängder, varm choklad och mycket vila..

Att du hade en sån sida anade jag aldrig! Du är ju helt underbar! Var har du gömt det dom åren jag känt dig? "Jag får värste hostattackerna av ansträngningen att gå ner till affären! -Men du, gå inte till affären då! Ska jag köpa med mig något till dig?" Det är äkta och sann omtanke, och det tackar jag något oerhört för! Men det är inte lätt att se men inte röra när du är så go helt plötsligt och dessutom så jävla snygg efter att du har klippt av dig håret! Men jag börjar vänja mig =) Men jag kommer nog aldrig sluta påpeka hur bra du ser ut, men jag har en misstanke om att du gillar det ^^
Gott att se hur det utvecklats dessutom, att vi kan prata med varandra på det sättet som vi gör nu, så har det inte varit innan. Jag gillar det! Sen återstår det väl att se om det håller i sig den dagen du skaffar dama, menmen =)

Helt fantastiskt känns det faktiskt att det finns såna folk i min närhet, trots att jag inte har tid att vara social eller med på samma sätt som innan jag bytte jobb. Och för mig betyder det mer än vad ord kan beskriva <3

Och du fortsätter att förvirra mig något enormt! Enormt! Helt plötsligt står du utanför dörren och vill komma in och vara social när jag är sjuk och allmänt äcklig, men det verkade inte bekomma dig så mycket. Nästa dag låter det på ett annat sätt. Jag vet att du har alldeles för mycket nu och jag vet att allt inte är bra. Du är duktig på att låtsas som att det är så, men jag ser i dina ögon och hör i ditt tonläge att det är nånting mer. Och vill du inte prata om det tänker jag absolut inte tvinga dig, men dra inte ner mig i fallet om du inte vill berätta vad det handlar om. Respekterar totalt om du vill hålla det för dig själv, men arbeta då igenom det för dig själv och kom tillbaka och berätta när du vet. Det är inte okej att spela det spelet du gör. Man kan inte äta kakan och ha den kvar, är det ett vist ordspråk som lyder.

Och om bara en del kunde förstå när det är dags att sluta ragga på mig! Du har försökt i två år, men inte kommit nånstans, säger inte det något? Jag har sagt rätt ut vad jag tycker och tänker, och jag kommer inte ändra mig.
Tänka sig hur typiskt tjejaktig jag kan vara ibland som bara vill ha det jag inte kan få ;) folk som försöker finns det gott om, men dom är inte intressanta, inte det minsta =)

Nej The Transporter 2 nu och mysa med Hera, för det är kärlek som ingen annan!