Denna underbara söndagsångest! Men jag får skylla mig själv, det var en fartfylld helg, många vändningar, både upp och ner, och mitt upp i allt så flödade alkoholen. Och som vanligt så lyckas fulla Linda sätta sig i knipor som inte alls är bra, göra saker som hon djupt ångrar, och handla på ett helt fantastiskt fenomenalt felaktigt vis.
Det var som jag trodde från början, det var inte mig det gällde. Dum som jag är så lyssnade jag på alla andra, men lite vis är jag så jag kände ändå inom mig att det inte kunde vara på det viset. Så det kändes inte riktigt som den käftsmäll det skulle varit annars. Fast vi skulle inte gjort som vi gjorde. Nu oroar jag mig för att en riktigt skön vänskap liksom sattes på spel. Vet att det inte är så. Men en av biverkningarna av alkohol är ändå hur känslorna och tankarna spelar ett spel med en. Bara att haka på. Finns inte så mycket mer att göra!
Nu vet vi alla var vi har varandra, nöjda nu?
Tillbaka på ruta ett, och ja, vad ska man säga? Gilla läget, finns inte så mycket mer att göra.
Gott ska det bli att jobba nästa helg, blir lite mer skötsamt då. Enda nackdelen är att är det nån gång jag behöver komma härifrån så är det nu. Får helt enkelt vänta med det ett par veckor. Den som väntar på något gott..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar